Skriv ut

Historik

Nedanstående historik utgör ett litet, litet axplock ur Martin Werners sammanställning ”Skogsträdsförädling under 70 år inom Föreningen för Växtförädling av Skogsträd och efterföljande organisationer”.

Föregångarna och de tidiga förespråkarna

År 1900 anställdes Herman Nilsson-Ehle som vete- och havreförädlare vid Utsädesföreningen i Svalöv. Det skulle långt senare visa sig, att anställningen av Nilsson-Ehle vid Sveriges Utsädesförening skulle få en avgörande betydelse för bland annat skogsträdsförädlingens tillkomst i vårt land.

Thorsten Örtenblad, byråchef i Domänstyrelsen, argumenterade för en regelrätt växtförädling av skogsträd redan 1898 och 1899.

Gunnar Schotte samlade redan vintern 1903–1904 in tallfrö från olika delar av landet och anlade våren 1906 ett proveniensförsök i Västergötland. Hans kollegor på Statens Skogsförsöksanstalt, Henrik Hesselman och Nils Sylvén, började intressera sig för studier av avvikande former och variation i tall och gran, och 1907 publicerade Hesselman en artikel med rubriken ”Material för studiet av skogsträdens raser”.

Nils Sylvén publicerade 1918 en skrift med titeln: ”Ärftlighetslärans betydelse för den moderna skogshushållningen”, och Edvard Wibeck framhöll i ett föredrag på Lantbruksakademien år 1930, att det var dags för skogsbruket att få en egen anstalt för ”rasvård”.

Föreningen för växtförädling av skogsträd bildas

Den 23 januari 1936 samlades en mindre grupp skogsägare hos friherren och kammarherren Carl Bennet på Vasatorp utanför Helsingborg under Nilsson-Ehles ledning. Denne föreslog dem att bilda en förening för växtförädling av skogsträd.

Eftersom alla var överens, bildades Föreningen för växtförädling av skogsträd. Man beslöt att fråga skogschefen Eric Ronge, Kramfors, om han ville medverka som stiftare, vilket han också accepterade.

Skogsförsöksanstalten medverkade vid diskussioner om den kommande verksamheten samt om samarbetsformer. Fil Dr Nils Sylvén anställdes som föreståndare för Föreningen den första november 1937.

Föreningens syfte var att verka för ”förbättring och växtförädling av våra skogsträd samt denna växtförädlings tillgodogörande inom landet”.

De första fröplantagerna tar form

Vägen fram till det första plantageprogrammet gick via skisser av Holger Jensen 1943 och 1949.

Efter överläggningar med de tio södra Skogsvårdsstyrelserna presenterade Helge Johnsson och skogsvårdsstyrelsekonsulenten Olle Nordmark år 1949 en plantageplan för Sydsverige på totalt 135 hektar, vilken skulle genomföras av Föreningen.

År 1959 – Föreningen Skogsträdsförädling bildas

Den kommission som ansvarade för finansieringen av Föreningens verksamhet, Stödkommissionen för växtförädling av skogsträd, tillsatte redan 1955 en kommitté med fyra inom skogsbruket framträdande personer, bl.a. generaldirektör E. Höjer, med uppgift att utreda förutsättningarna för Föreningens fortsatta verksamhet. Det förslag, som kommittén presenterade, överarbetades grundligt av Stödkommissionen, och styrelsen gjorde slutligen sina överväganden inför en ändrad organisation och nya stadgar.

De nya stadgarna innebar att Kungl. Domänstyrelsen, Kungl. Skogsstyrelsen, Sveriges Skogsägareförbund, Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund och Skogsindustriernas samarbetsutskott blev huvudmän för Föreningen med rätt att utse vissa styrelseledamöter. Som grundkapital för Föreningens verksamhet erhölls tio miljoner kronor från Skogsvårdsfonden ur 1951 års konjunkturutjämningsavgifter.

En sammanslagning av Föreningen och Sällskapet för praktisk skogsförädling var ett villkor för kapitaltillskottet. Denna skedde också, vilket bl.a. medförde att Föreningens verksamhetsområde utökades till att också omfatta viss föryngringsforskning samt rådgivning i föryngringsfrågor.

Den nya organisationen skulle börja gälla från den 1 april 1959, och i samband med detta skulle Föreningens namn ändras till Föreningen Skogsträdsförädling.

Skoglig forskning – SOU 1966:52

Utredningens förslag var att ett institut och en stiftelse skulle bildas. Institutets uppgift blev att bedriva ”vetenskaplig och praktisk verksamhet rörande skogsträdsförädling samt olika trädslags, proveniensers och förädlade arters användning vid skogsodling och planläggning, samt deltagande i skogsbrukets försöksverksamhet för gödsling av skogsmark.

En förutsättning var, att Föreningen Skogsträdsförädling bildade en stiftelse, som tillsammans med staten svarade för huvudmannaskapet för Institutet. Föreningen blev ett stödorgan för forskningen med ett något vidare intresseområde än Institutets, nämligen för hela den skogliga primärproduktionen.

Föreningens stadgar ändrades så att ändamålet blev att ”stödja den vetenskapliga och praktiska skogsträdsförädlingen och beståndsförnyelsen i skogarna även som skogsbrukets verksamhet för ökad avkastning genom förbättring av skogsmarken”.

Vid halvårsskiftet 1967 upphörde Föreningen att vara huvudman för den praktiska förädlingsverksamheten. Den blev ett ekonomiskt stödjande organ med utökat ansvarsområde enligt ovan.

Skogforsk

Av 1991 års årsbok framgår att verksamheten skulle övergå i: ”skogsbrukets nya organisation, Stiftelsen Skogsbrukets Forskningsinstitut” den 1 juli 1992. Skogsförbättring firade sitt 25-årsjubiléum under senvåren och upphörde vid halvårsskiftet. Föreningen Skogsträdsförädling skulle bl.a. hyra ut försöksstationerna till Stiftelsen Skogsbrukets Forskningsinstitut, förkortat Skogforsk, och också lämna ekonomiskt stöd. Föreningen skulle fortsättningsvis främst stödja den långsiktiga skogsträdsförädlingen samt dess tillämpningar.