Sidan är inte komplett, men uppdateras successivt
Nedanstående rapporter utgör eller grundar sig på den slutredovisning som inlämnats till Föreningen Skogsträdsförädling. I många fall har resultaten dessutom, i olika former, publicerats i diverse vetenskapliga tidskrifter.
161 Lokalisering av fröplantager ur genetisk och fysiologisk synvinkel
Författare: Jan-Erik Nilsson, SLU (2011)
Sammanfattning
BAKGRUND
De genetiska egenskaperna hos fröplantageskördar påverkas av mängden och den genetiska sammansättningen av det naturliga bakgrundspollen som bidrar till befruktningar i fröplantager. Även fröskördarnas storlek och fröets fysiologiska mognad påverkas av väder och klimat vilka till stora delar är beroende av fröplantagernas geografiska lokalisering. I projektet undersöks påverkan av fröplantagers lokalisering på den genetiska sammansättningen av plantagefröet (genom inflygande externt bakgrundspollen) och på fröets fysiologiska status.
MATERIAL OCH METOD
Fem unga klonarkiv (miniplantager) belägna från Mora i söder till Fredrika i norr (latitud 61-64 oN), vart och ett innehållande samma tio kloner har utnyttjats för att undersöka genetiska variationer i det naturliga pollenmolnet. Då klonarkiven är belägna på lokaler utan närbelägna pollenproducerande tallar, och arkivymparna inte producerar eget pollen så återger de vindpollinerade avkommorna skillnader i de befruktande pollenmolnens genetiska sammansättning. På arkivklonerna markerades de honblommor som tidigast respektive senast blev receptiva, och därmed befruktades av olika bakgrundspollen. Dessutom utfördes pollinering av andra blommor på samma ympar med två referenspollenblandningar, en nordlig (67 oN) och en sydlig (60 oN). Med erhållna frön anlades avkommeförsök i växthus/klimatkammare för att anlysera skillnader i frosthärdighet /invintringshastighet och tillväxt mellan ettåriga avkommor från olika pollen, mödrar och lokaler.
RESULTAT
Signifikanta skillnader i härdighet mellan moderkloner och mellan olika pollenpopulationer påvisades på de tre sydligaste lokalerna. På de två nordligaste lokalerna var skillnaderna ej signifikanta, delvis till följd av begränsat antal testade plantor från dessa lokaler.
De härdigaste avkommorna på varje lokal producerades av den nordliga pollenblandningen och de minst frosthärdiga avkommorna av den sydliga pollenblandningen. Vindpollinering med naturligt bakgrundspollen gav upphov till avkommor med något bättre härdighet än avkommor från den sydliga pollenblandningen (lat 60 oN), men betydligt sämre härdighet än den nordliga pollenblandningen (lat 67 oN).
Vid kontrollerade korsningar med identiska pollenblandningar kunde ingen inverkan på avkommans frosthärdighet av pollineringslokalens geografiska läge påvisas.
Skillnaden i frosthärdighet mellan avkommor från tidigt respektive sent bakgrundspollen (vanligen 2-3 dagars differens) var icke-signifikant på samtliga lokaler.
Den ettåriga avkommans frosthärdighet var negativt korrelerad, och tillväxten positivt korrelerad, med den moderrelaterade frövikten vilket tolkas som en fysiologiska eftereffek av fröstorlek.
SLUTSATSER
Under förhållanden med en tidig, kort och intensiv blomningsperiod kan genetiska skillnader i pollenmolnens härdighet vara små och därmed svåra att påvisa med använd metodik. Till detta bidrog den begränsade honblomningen i de unga klonarkiven och därav följande begränsningar av avkommeförsökens omfattning.
Frövikten påverkar de ettåriga plantornas tillväxt, invintringsförlopp och härdighet. För att maximera precisionen i skattningar av variationer i pollenmolnens genetiska härdighet och geografiska ursprung behöver fröviktens inverkan (=fysiologiska eftereffekt) i största mån elimineras. Detta kan ske genom att
– testa avkommor vid högre ålder när fröviktens inverkan på testplantornas invintringsförlopp avklingat, och/eller
– använda en försöksdesign för avkommetester där den moderrelaterade fröviktens inflytande på resultaten begränsas. Lämpligen görs detta med en försöksdesign anpassad för inom-moder analyser.
Även om precisa slutsatser om genetiska skillnader mellan de naturliga pollenmolnen inte var möjliga i denna studie så visar projektet på möjligheterna och framför allt behovet av ytterligare undersökningar, på ytterligare lokaler, och under andra förhållanden än den tidiga och intensiva blomningsperiod som rådde här. Inte bara för att få bättre underlag för lokalisering av fröplantager på nordliga lokaler, utan även för att öka våra begränsade kunskaper om variationer i pollenmolnens genetiska sammansättning över tid och rum, och därmed det långväga pollenets betydelse för tallens naturliga anpassning till rådande och ändrade klimatförhållanden.
162 Test av genetisk markörbaserad selection I tallförädlingen (Testing for MAS value in Pinus sylvestris breeding)
Författare: Rosario Garcia Gil, SLU (2010)
Results:
1.- Due to the fast advances of the high-throughput sequencing and genotyping
methodologies, the original plan of genotyping only few candidate genes was extended to
the much more ambitious and more powerful approach of Genorne Wide Selection
(GWS). In this new approach, all the genorne (instead of few candidate genes) is
analyzed for a c}ense set of random markers.
In conifers, this approach has never been applied before so the first step was to develop
the kind of markers suitable to perform GWS analysis. The new markers are called complexity
reduction genomic markers and are bas ed on random mutations spread in the low complexity
part of the genorne (genes and intergene regions). For its development we built up a genomic
library on DNA digested with restriction enzymes sensitive to methylation (do not cut the more
complex part of the genorne that way getting rid off it) that way we avoided the high complexity
part of the genorne which is believed to be composed ofretrotransposons (Gymny, Gypsy … ).
The development of this novel and complex methodology has consumed most
of the funding. However, we think that the positive results that came out justify the effort
(Whetten et al., in preparation).
Now we are designing the next step which will be to genotype the whole pedigree and search
for association with growth. The growth curves were reconstructed in aparallel project also
funded by Föreningen Skogsträdsförädling (ChunKao et al., 2009). Provided we will have a
novel and dense set ofnovel markers, we also think that it will be also worth to make more
phenotypic measurements on this pedigree.
2.- CyanilAdenosyl di-phospate (CAD) is a gene which encodes several enzymes
involved in pyrimidine biosynthesis. The products of CAD, cinnamyl alcohols, are the
precursors of lignin, a major cell wall polymer of plant vascular tissues.
CAD was genotyp ed in all grandparents of the pedigree. At the same time, we studied the
level of genetic variation for wood energy content in increment core samples where
heating value, density, C, N and H content were estimated.
The energy content data and the growth data are being analyzed together with CAD
genotypic data in order to search for association between CAD candidate gene and the
phenotypic data. This method will result on the estimation of the involvement of CAD in
the observed genetic variation for growth and energy content.
The parents and offsprings of the pedigree are in cue to be genotyped for CAD gene as a
side project of the main application (funding will be applied for this extra project).
3.- As a side product of this project, there has been also done an effort in comparing the
low complexity genome between Scots pine and Loblolly pine. The results of such
investigation are relevant in order to understand pine synteny among the most important
Euroasian pine species and the most economically important pine species. The output of
this research will useful as a bridge to exchange marker information among both species
and therefore increasing the potential of our results.
Vision
The main output of this project has been the development of a dense set of novel genomic
molecular markers. These markers will be applied in a Genome Wide analysis in the
Scots pine pedigree in order to test for its potential for their implementation in the
analysis of economically important traits like growth. The output of this project is leading
us to a much more powerful approach than expected in the original goal, therefore, we
plan to apply more funding to have the capacity for genotyping the whole pedigree for
our molecular markers and also to score other phenotypic traits like diameter, wood
properties and phenology.
An added value to this project is that a new statistical model has been developed by a
PhD student at the Forest Genetics Research School (Hallander et al 20 l O) which will be
applied to find association between the new genomic markers and the growth curve data
plus to all the new phenotypic data we may be able to afford.
In synchrony with the future of the next part of this project is the sequencing of the whole
spruce genome which will be carried out in UPSc. As part of the steering committee and
as the major responsible of the Scots pinefNorway spruce comparative genome, I can
only foresee an increasing potential of our results.
In few words, the support given by Föreningen Skogsträdsförädling to my group has been
of enormous relevance in the advance of Scots pine genomic research and its application
in tree breeding. As it looks now, with the new statistical and genomic tools available we
are more optimistic on the applicability of modern genomic tools in the Swedish breeding
program maybe as part of the new Swedish forest paradigm.
163 A Avelsvärdering av tillväxt hos tall baserat på kovariansfunktioner
Författare: Patrik Waldmann (2010)
Effektiv avel vid tidig ålder förutsätter att det går att förutsäga avelsvärde vid produktionsålder från juvenila mätningar. Höjdtillväxt, vilken är den viktigaste karaktären inom de flesta skogsträdsavelsprogram, har hittills mest analyserats baserat på mätdata skattat vid enstaka tillfällen. Den högre prediktiva styrkan som förmodas fås genom att använda hela tillväxtkurvan har sällan använts för att få bättre skattningar över olika åldrar. Syftet med det här projektet var att rekonstruera höjdtillväxt genom att nerifrån succesivt mäta avståndet mellan grenkransarna i en F2-population från tallförädlingsprogrammet vid Skogforsk, samt att utveckla nya effektiva datorintensiva statistiska metoder för skattning av den genetiska basen bakom höjdtillväxt.
Projektet har resulterat i en publicerad artikel (Wang et al. 2009) och en teknisk rapport (Waldmann 2010). I Wang et al. (2009) implementerades en s.k. random regression (RR) metod som tillämpades på det rekonstruerade höjdtillväxt datat vilket mättes på F2-individer bestående av 899 träd. Både Legendre-polynomer och B-splines användes som basfunktioner i RR-analysen. Resultatet visade att heritabiliteten generellt sett ökade med åldern. Den genetiska korrelationen minskade med åldersavståndet ner till ca 0.4 mellan år 1 och 16, men från 6-7 års åldern och därefter var korrelationen ganska stabil på höga värden nära 1. Slutsatsen är att det inte går att prediktera höjdtillväxt med precision från avkommeförsök inom de fem första åren. Efter det ser det ganska lovande ut, åtminstone för den initiala tillväxtfasen. Tyvärr är det ganska svårt att ta fram avelsvärden för hela tillväxtkurvan med RR-metoden.
I Waldmann (2010) implementerades en alternativ hierarkisk Bayesiansk statistisk metod som tillämpades på samma data som i Wang et al. (2009). Denna metod som kodats i programmet WinBUGS är baserad på s.k. Gibbs sampling och mycket generell samt flexibel. Metoden delas upp i tre nivåer som är hierarkiskt sammankopplade. I den första nivån reduceras varje individs höjdtillväxt över de 16 åren till en andragrads polynomfunktion (bestående av skärningspunkt, lutning och kvadratisk tillväxt). Den andra nivån består av en vanlig multivariat genetisk individmodell över de tre polynomerna (som här kan ses som tre olika karaktärer). I den tredje nivån kopplas alla parametrar ihop med a-priori fördelningar. Resultatet visade att de två första polynomerna inte hade någon heritabilitet, medan den kvadratiska tillväxten hade en heritabilitet på 0.184. Det visade sig dessutom att det inte var några genetiska korrelationer mellan de olika polynomerna. Det är också mycket enkelt att ta fram avelsvärde inte bara för de olika polynomerna utan för hela tillväxtkurvan med denna metod. Slutsatsen är att detta är mycket lovande resultat som innebär att det förmodligen går att selektera för kvadratisk tillväxt hos tall. Fler studier på andra populationer och utvärdering av om det räcker med ca 15 år för att prediktera slutavverkningshöjd bör dock göras.
169 Pollineringssituationen i tallfröplantagen Västerhus
Författare: Dag Lindgren, SLU (2009)
Vi skulle undersöka pollenkontamination och andra inslag i pollineringssituationen i tallfröplantagen Västerhus (Fries et al 2008).
Pollenkontaminationen i fröplantagen Västerhus visade sig vara 50%!!. (Torimaru et al 2009, Fries m fl 2010). Liknande kontaminationsnivåer har funnits i tidigare undersökningar. Men tidigare undersökningar har varit mycket osäkrare. Framförallt genom att med isozymer, som använts för 20 år sedan, bevisar man bara hälften av kontaminationen, resten är en korrektion för vad som inte kan bevisas men förmodas vara där. Korrektionen blir mycket liten med de moderna metoderna. Det är således säkerställt att pollenkontamination kommer att bli ett mycket betydande och icke bemästrat problem även i de plantager som nu anläggs. Pollenkontaminationen kan nu betraktas som allvarligare än i de första omgångarna fröplantager, eftersom den genetiska vinsten blir 2-3 ggr större nu än i de plantager som anlades för 50 år sedan, så blir produktionsförlusten av kontamination också flera gånger större. Västerhus kan ses som en modern plantage som anlagts ungefär som TreO plantagerna, och med vetskap om att pollenkontaminationen är hög, men detta har alltså inte lett till märkbar reduktion av problemet.
En grundligare analys av materialet har gjorts i Torimaru et al (2010) och i någon mån Fries m fl (2010), några punkter:
• Vi hittade inget mönster i kontaminationsfrekvens beträffande avstånd till plantagens kant i någon riktning. Vi hade trott att kontaminationen skulle vara större i plantagens kant, och det är nog så, men effekten kanske inte är så stor och kan inte påvisas i detta material.
• Det kan inte påvisas att självpollineringsnivån blir påtagligt högre när det är en vanlig klon, dvs det verkar som en stor del av självpollineringen härrörde inom rameten, vilket i sin tur kan tas som ett argument för färre kloner.
• Pollinering sker ofta från de närmaste rameterna men även längre bort belägna har betydelse.
• Ett riktningsmönster av pollinering iakttogs, ympar åt sydost verkade betydelsefullast som fäder. Detta verkar stämma med dominerande vindriktning.
• Kloner med hög pollenproduktion bidrar också mycket till pollineringen (dvs det är meningsfullt att skatta pollenproduktionen klonvis).
Jag rekommenderar fortsatta liknande fröplantagestudier för att förstå kontaminationsproblematiken bättre och ge underlag till ytterligare åtgärder för att förbättra situationen.
171:2 Feromoner för integrerad bekämpning av kottinsekter
Författare: Olle Rosenberg, Skogforsk och Christer Löfstedt Lunds Univetsitet (2011)
Sammanfattning
Under 2009 testades ett flertal olika feromonkomponenter som i tidigare studier visat sig vara attraktiva för grankottvecklaren i olika delar av världen. Den komponentkombination som attraherade flest vecklare testades också i olika förhållanden och doser. Under 2010 gjordes försök med förvirring av grankottvecklarhanar med hjälp av det feromon som visade sig vara bäst under studien 2009. Även försök med förvirring av grankottmott gjordes detta år, och då med de komponenter som attraherade bäst under våra försök 2007 – 2009. För den här arten testades dels de två komponenterna tillsammans (acetat + kolväte), dels komponenterna var för sig. Syftet med förvirringsstudierna är att minska skador på kottar och frön i och med att hanarna får svårare att finna honor då det är mycket feromon i luften. Resultaten var mycket lovande med mycket få insekter i fällorna i områdena med förvirringsbeten.
Resultat och diskussion
Oavsett om förvirringsbetena för vecklare var placerade högt eller lågt, var fångsten i övervakningsfällorna i förvirringsområdena försvinnande litet jämfört med i kontrollområdena. Resultaten är mycket lovande och indikerar att förvirring skulle kunna minska skadorna av både grankottvecklare och grankottmott. En uppföljande studie där även larver i kottar undersöks krävs för att säkert veta om det är en metod att satsa på. Under 2010 fanns tyvärr inte tillräckligt många kottar för att studera detta. Detta kommer dock att göras under 2011. Då man i Kanada har lyckats minska skador av grankottvecklare med hjälp av förvirring, är det troligt att det kommer att fungera i Sverige också. Mer osäkert är det med grankottmottet, eftersom inga studier över skador ännu gjorts.
Praktiskt förenklas utplaceringen av förvirringsbeten i och med lågt placerade förvirringsbeten störde vecklarhanarnas förmåga att hitta till övervakningsfällorna lika bra som högt placerade. Försöken med förvirring av grankottmottet måste betraktas som preliminära men vi finner det intressant att det räckte med acetatkomponenten för att erhålla kraftig förvirring av grankottmott. Om detta resultat kan upprepas i större skala så innebär det en förenkling och det minskar kostnaden för produktion av förvirringsdispensrar.
Övervakningsfällor placerade i toppen av träden i kontrollområdena fångade generellt fler fjärilar än de lågt placerade fällorna. Detta är inget konstigt då en högre höjd ger mer spridning av feromonet (smalare krona, mer vind), samt att kottarna normalt huvudsakligen finns i den övre delen av kronorna och att fjärilarna antagligen flyger här.
Under 2011 kommer nya förvirringsstudier att utföras, i större skala och med kottundersökningar så att vi med säkerhet kan uttala oss om effekten av feromonbehandling på fröskörden.
Under projektperioden har vårt arbete rörande feromoner för gran kottvecklaren och grankottmottet resulterat i två vetenskapliga publikationer, Wang m fl (2010) och Löfstedt m fl (2011). Fångsterna i övervakningsfällorna har varit mycket rena, d v s få förväxlingsarter har fångats. Den art som skulle kunna vålla en del bekymmer är den grankottvecklarlika Pammene splendidulana som fångats i Skåne, men denna bör inte vålla plantageskötarna några svårigheter i handhavandet av fällorna.
Projektet har uppnått de satta målen.
172:3 Skogsskötsel i förädlade bestånd av tall och gran
Författare: Samuel Egbäck och Urban Nilsson, SLU (2015)
Sammanfattning
I mer än 60 års tid har det bedrivits traditionellt förädlingsarbete för gran (Picea abies (L.) och tall (Pinus sylvestris L.) i Sverige och för loblollytall (Pinus taeda L.) i sydöstra USA. Till följd av detta arbete är de flesta skogsplantor genetiskt förädlade i dessa länder. En av fördelarna med förädlat material är att de producerar mer volym jämfört med oförädlat material. Förädlad gran och tall i Sverige beräknas producera 10-20 % mer volym, medan förädlad loblollytall beräknas producera 10-30 % mer än oförädlat material. Dessa produktionsökningar kan innebära att dagens tillväxtmodeller, som är baserade på oförädlat material, måste justeras för att korrekt kunna prognosticera framtida volymer. Dagens tillväxtmodeller i Sverige kan delas in i fyra delar: höjddistributionsmodeller vid 2m höjd, höjdtillväxtmodeller mellan 2-7m, diametertilldelning vid 7m höjd, och grundytemodeller från 7m höjd till omloppstidens slut. Syftet med denna avhandling var att infoga effekterna av förädling i dagens tillväxtmodeller för gran och tall och att undersöka några av de skogsskötselmässiga konsekvenserna av att använda förädlat material.
I den första studien undersöktes om en tillväxtmodell för ungskog av tall och gran kunde estimera tillväxt för förädlade träd. Resultaten visade tydligt på stora prognostiseringsproblem för tall där träd av sämre genetisk potential överskattades i sin höjdutveckling, medan träd med hög genetisk potential underskattades. För att bättre kunna prognosticera förädlad tall infogades därför en genetisk multiplikator i modellen, vilket förbättrade framskrivningen avsevärt. Denna multiplikator baserades på trädens genetiska potential och anpassades utifrån ett stort antal fältförsök. För gran kunde tillväxtmodellen bättre prognosticera utvecklingen. Det fanns därför inget behov av att justera modellen. Resultat från samma studie visade också att höjddistributionen vid 2 m höjd var förskjuten mot högre medelhöjder för förädlat material. De hade också en något lägre variationskoefficient jämfört med oförädlat material. Utifrån dessa data skapades nya höjddistributionsmodeller för att kunna simulera utgångslägen för förädlat material.
Den andra studien undersökte om dagens höjd-diametermodeller lämpar sig för förädlad gran och tall. Detta undersöktes genom att studera ifall förädlat material har en annan stamform än oförädlat material. Utifrån ett stort antal fältförsök och data från andra omgångens plusträdsurval visades förädlad material ha en liknande stamform som oförädlat material. Slutsatsen från studien var att resultaten inte motiverade justeringar av dagens höjd-diametermodeller för gran och tall. Liknande resultat presenterades även i studie fyra. I denna studie undersöktes om det fanns stamformsskillnader mellan olika genetiska enheter av loblollytall i sydöstra USA. Resultaten pekade generellt på små stamformsskillnader. Emellertid fanns det betydande skillnader i stamform om genetiskt mer homogena kloner var inkluderade i studien.
I den tredje studien undersöktes om olika tallfamiljer producerar olika beroende på stamantalet i beståndet. Resultaten visade på interaktion mellan familj och förband för flera egenskaper såsom trädhöjd, brösthöjdsdiameter och volym, vilket innebär att en välväxande familj i täta bestånd inte nödvändigtvis måste vara lika produktiv i glesa förband. Det behövs emellertid fler experiment för att ta reda på om dessa resultat är generella eller endast gäller för detta försök.
Avslutningsvis undersöktes de skogsskötselmässiga och ekonomiska konsekvenserna av att använda förädlad gran och tall i Sverige. Detta gjordes genom att infoga resultaten från den första och andra studien i det skogliga prognosverktyget Heureka. Resultaten från simuleringarna visade att om ståndortindex justerades i enlighet med tillväxtökningen för förädlat material, producerar förädlat material betydligt mer volym än oförädlat material. Den simulerade volymproduktionen liknade tidigare produktionsstudier och genetiska försök. Den större tillväxten innebar också att avkastningen ökade betydligt för förädlat material jämfört med att välja oförädlat material.
Abstract
Genetically improved forest regeneration material of Norway spruce (Picea abies (L.) Karst.), Scots pine (Pinus sylvestris L.) and loblolly pine (Pinus taeda L.) is commonly used in Sweden and south-eastern USA. The potential genetic gain for volume growth is in the range 10-20 % for Norway spruce and Scots pine which require that forest management is revised. As a basis for optimized management it is necessary to have accurate growth and yield forecasts that take genetic improvement into consideration. The growth models used in Sweden consist of four parts: generating initial height distributions at a height of 2 m, height development between 2-7 m of height, transition from tree heights to diameters at a height of 7 m, and basal area development from 7 m of height to the end of the rotation. The objectives of this thesis were to incorporate the growth effects of tree improvement into current growth models of Norway spruce and Scots pine in Sweden, and to investigate implications regarding forest practices when using genetically improved material.
Results from several attempts to apply a currently used height growth model for young stands of Scots pine showed that it could not predict the height development of genetically improved trees and it needed to be modified (Paper I). By using genetic multipliers estimated from the experimental data, the residuals of the predictions were significantly reduced. For Norway spruce however, the initial model predicted the height increment relatively accurate and there was no need for modification. The results also showed that the height distributions at young age of both species were shifted more to the right and were more negatively skewed for higher improvement levels. General functions were therefore constructed to estimate the height distributions of improved Norway spruce and Scots pine in Sweden to mimic initial state in a proper way after regeneration with genetically improved material. Improved Norway spruce and Scots pine had similar h/d-ratio as unimproved material, which suggested that there is no need to adjust current height-diameter models, at least for the levels of improvement investigated (Paper II). Similar results were also found for loblolly pine seedling entries in south-eastern USA (Paper IV). Significant genetic by spacing interaction was found for several growth traits for young Scots pine, which indicated that the performance of genetic families may vary over stand density (Paper III).
When incorporating the results from papers I and II into the Heureka stand growth simulator, site index had to be adjusted according to the genetic volume growth effects. In this way, the initial growth difference was maintained throughout the rotation. The simulated volume production was in the range of those observed or estimated from genetic trials. The profitability of planting genetically improved Norway spruce and Scots pine were considerably better than planting unimproved seedlings.
177 Performance of combined provenance and progeny tests of Douglas fir (Pseudotsuga menziesii (Mirb.) Franco) in South and Central Sweden and suggestions for further breeding activities
Författare: Bo Karlsson, Ulf Johansson och Owe Martinsson, Skogsforsk resp. SLU
Abstract
Three combined provenance and progeny trials with Douglas fir in South and Central Sweden were analyzed 18 – 19 years after planting. A general pattern was the presence of significant differences for growth traits between provenance groups of inland and coastal origin and even larger differences between provenances within groups. The most useful variation, however, was detected between open pollinated half sib families. No serious adverse correlation estimates were found between growth and stem quality traits. Growth traits and susceptibility for Rhabdocline needle cast seemed to be favorably correlated.
Strong additive genetic correlation estimates between the two southern trials suggested that the same regeneration material can be used in Götaland.
Plans for seed orchard establishment and for future breeding activities were proposed. Grafted seed orchards will be used as a first step of capturing the genetic gain by forward selection of plus trees within the best full sib families in good provenances. Seedling seed orchards, established after seed collection from the same plus trees, were presented as an alternative low cost method for mass propagation, and would also serve as clone archives for the breeding population in a low budget breeding program.
(Manuskript Skogforsk 2010-12-29)
179 Selektering av odlingsmaterial med hybridasp för maximal biomassaproduktion
Författare: Lars-Göran Stener, Skogforsk (2010)
Sammanfattning
Under perioden 1986 – 1992 anlades fältförsök med 280 kloner av hybridasp och 140 av poppel i södra Sverige. Omkring år 2000 valdes utifrån mätresultat de 15 bästa klonerna av respektive trädslag till kommersiell odling upp till Mälardalen.
Det huvudsakliga syftet med denna studie har varit att verifiera att de selekterade klonerna fortfarande är vitala och har hög produktion. Som delresultat belyses även frågor som 1) samband mellan tidig och sen mätning, 2) klonernas stabilitet i olika miljöer, 3) veddensitet och pilodynmätning samt 4) möjlig biomassaproduktion.
I studien ingår totalt 12 försök på f.d. jordbruksmark i södra Sverige. Produktion, vitalitet och skador jämförs för olika kloner efter ca 10 respektive 20 års tillväxt i fält. Dessutom ingår densitetsmätningar för 26 utvalda kloner av vardera trädslaget. Resultaten kan sammanfattas enligt följande:
De kloner som selekterades för kommersiell odling i södra Sverige efter ca 10 års testning, tillhör fortfarande efter 17 – 22 års tillväxt (år 2008) de bästa vad avser vitalitet och produktion. Det finns ytterligare bra kloner som kan användas till en kompletterande selektion.
De genetiska korrelationerna mellan tidigare diametermätningar (fältålder 6 – 14 år) och diameter från år 2008 (fältålder 17 – 22 år) var med få undantag mycket starka. Det var också starka genetiska korrelationer mellan försökslokaler. Detta innebär att rangordningen mellan kloner, åtminstone för tillväxt, är stabil både över åldern och för olika miljöer, vilket underlättar både klonurval och framtida förädling.
Generellt är försöken vitala och produktiva efter 17 – 22 års tillväxt. I ett försök är dock frekvensen kräftskador hög. Tillväxten var där dålig redan från början, vilket kan bero på jordtexturen som är styv lera. Troligen har ett högt infektionstryck i kombination med den dåliga tillväxtstarten försämrat trädens vitalitet och därmed gjort träden mottagliga för kräfta. Att plantera hybridasp på ståndorter där den har goda förutsättningar för hög tillväxt (bördig, ej mullrik eller alltför finjordrik mark och god tillgång på vatten) minskar sannolikt risken för allvarliga svanpskador.
Ett stort problem med utvärderingen av kräftskador i fältförsök är att infektionstrycket varierar mellan olika platser och troligen även över tiden, vilket leder till olika skadebilder i olika försök. För att förbättra urvalet av motståndskraftiga kloner bör därför fälttester kompletteras med någon form av mer kontrollerad patogentest i laboratorium. Eftersom intresset för både hybridasp och poppel ökat markant sedan år 2005, kommer sådan verksamhet att initieras inom kort.
Den genomsnittliga densiteten för hybridasp- poppelklonerna var 352 respektive 326 kg/m3 vid 20 års ålder. Skillnaderna i densitet mellan kloner var betydande, från 302 till 380 kg/m3 för hybridasp och 288 till 351 kg/m3 för poppel. För både hybridasp och poppel avtar densiteten från märgen för att sedan efter 5 – 10 års ålder öka. Med undantag för de fem årsringarna närmast märg tenderar poppel att ha lägre genomsnittlig densitet än hybridasp i de olika årsringsintervallen. Skillnaden ökar med stigande ålder.
Det var relativt stark korrelation för densitetsmedelvärden från samma kloner planterade i olika försök. Bortsett från de fem årsringarna närmast märg, var korrelationen oftast stark även för densitetsmedelvärden för olika 5-årsringsintervall. Det indikerar att ett någorlunda säkert urval av bra kloner avseende densitet kan göras vid 6 – 10 års ålder och att resultat från en lokal ger tillräckligt bra underlag för selektion.
Medelproduktionen för hybridasp har tidigare uppskattats till ca 20 m3sk/ha och år under en 20 – 25 års omloppstid, vilket stöds av resultaten i denna studie. Genom urval av kloner som kombinerar hög densitet med hög volymproduktion kan torrviktsproduktionen höjas betydligt. Att med de ca 20 bästa klonerna uppnå en biomassaproduktion av stamved på ca 8 ton/ha och år för hybridasp och närmare 9 ton/ha och år för poppel under 20 – 25 år verkar fullt möjligt. Detta avser jordbruksmark och förutsätter att konkurrerande vegetation hålls borta de första åren samt att vilt hägnas ute.
(Arbetsrapport från Skogforsk nr 717, 2010, Tillväxt, vitalitet och densitet för kloner av hybridasp och poppel i sydsvenska fältförsök)