Skriv ut

Projekt 21-40

Sidan är inte komplett, men uppdateras successivt

Nedanstående rapporter utgör eller grundar sig på den slutredovisning som inlämnats till Föreningen Skogsträdsförädling. I många fall har resultaten dessutom, i olika former, publicerats i diverse vetenskapliga tidskrifter.

30 Marker Trait Association for Autumn Cold Acclimation and Growth Rythm i Pinus sylvestris (DNA-analys för frosthärdighet och tillväxt hos tall)

Författare: Reza Yazdana och Jan-Erik Nilsson, SLU, Christophe Plomion, Forest Tree Genetics, Frankrike samt Gaurov Mathur, National Chemical Laboratory, Indien (2003)

The main objective of this study was to identify quantitative trait loci (QTLs) involved in the genetic control of growth rhythm and autumn cold acclimation in Pinus sylvestris L.

Eighteen full-sib families of P. sylvestris with parental origins between latitudes 62 and 67 N in Sweden were assessed for autumn cold acclimation (frost injury measured from artificial freeze testing) and growth rhythm during the first two growing seasons.

One family north x south with 108 individuals was used for the construction of one linkage map for the male and one for the female parent using 286 markers from random amplification of polymorphic DNA. Marker trait associations (QTLs) for shoot elongation, growth cessation and cold acclimation were found on both maps. Some QTLs were verified in two additional north x south families.

Proportions of the additive genetic variance explained by the markers (R2G) indicated that genetic factors of large effect were involved in all investigated traits. Single or multiple markers accounted for between 16 and 47% of the additive variance in annual shoot elongation, between 42 and 79% of the additive variance in growth termination, and between 7 and 31% of the additive variation in autumn cold acclimation.

The study confirms that there are major QTL regions on different linkage groups controlling a large part of the variation for growth rhythm and autumn cold acclimation in P. Sylvestris.

(Scandinavian Journal of Forest Research 18: 29-38, 2003)

 

33 Kan index som kombinerar flera ungdomsegenskaper leda till bättre skattning av framtida produktion i fält? (Kan vi få bättre tidiga skattningar av produktionen i fält med hjälp av index kombinerande flera ungdomskaraktärer?)

Författare: Gunnar Jansson, Skogforsk och Alena Jonsson, SLU (2003)

Sammanfattning
Ett av målen med fytotronstudier är att finna ungdomsegenskaper som skulle kunna användas i tidiga tester som indikatorer på framtida produktion i fält. Eftersom tillväxt är en komplex egenskap kan det vara svårt att finna samband mellan fältresultat och enskilda ungdomsegenskaper.

Syftet med denna studie var att kombinera flera ungdomsegenskaper mätta i fytotron för att finna ett samband med tillväxten i fält. Data från fyra olika fytotronförsök och tre fältförsök ingick i studien, alla med samma föräldrar. Det genetiska sambandet mellan volym i fältförsöken och en kombination av olika ungdomsegenskaper i fytotronförsöken skattades. Korrelationer för enskilda egenskaper i fytotron och fält, stegvis multipel regressionsanalys samt överväganden om biologiska samband gjordes för att testa olika kombinationer av egenskaper.

Efter att ha testat ett mycket stort antal samband mellan egenskaper från fytotronförsöken och fältdata kan vi konstatera att de flesta sambanden är svaga. Endast en liten andel av variationen i fältförsöken kunde förklaras med en kombination av egenskaper från fytotronförsöken. En tänkbar förklaring kan vara att olika gener är aktiva under olika faser i ett träds utveckling.

Även om juvenil-mogen-sambanden i vår studie inte lett till några säkra tidiga tester är detta resultat viktigt därför att kommande försök bör ges en annan inriktning för att fastställa sådana samband än vad hittills varit fallet.

 

34a Förädlingseffekters storlek och utveckling över tiden – vinst från första omgångens tallplantager i norra Sverige

Författare: Bengt Andersson,Torgny Persson, Tore Ericsson och Johan Kroon, Skogforsk samt Björn Elfving, SLU (2005)

Genetic differences between improved and unimproved Scots pine (Pinus sylvestris L.) in 36 north Swedish field tests, covering wide geographical and climatic gradients (latitude 62.3–67.8ºN; temperature sum 496–1056 day-degrees), are presented. Improved trees were superior in height (11.0 %) at age 9–13 and height (9.2 %), stem diameter (5.4 %), and stem volume (18.9 %) at the age of 19–33 years, when adjusted for competition. Height growth of improved trees, thus, demonstrated sustainable development and was in accordance with height growth at different site indices. Stem diameter at given height (inversed slenderness) was 5.0 % smaller for improved trees. Differences in survival and frequency of ramicorns and stem breaks were only minor. Lack of interaction between tree categories and site conditions for growth characters imply that the results are generally applicable. No difference in response to competition was detected. However, improved trees showed a deviating reaction to latitudinal transfer southwards, where survival increased more and height growth decreased less compared to unimproved trees. The results encourage/support specific growth and production functions for improved trees. The use of competition and height indices based on neighbouring trees as covariates to adjust for bias and site variability in single tree plots significantly improved the estimates.

(Differences in growth patterns for improved and unimproved Pinus sylvestris)

34b Förädlingseffektens storlek och utveckling över tiden – Genetisk vinst i volym per arealenhet och dess korrelation med tidiga höjdmätningar i avkommeförsök med gran

Författare: Johan Sonesson, Skogforsk (2003)

Syfte
Projektets syfte har varit

  • Att skatta genetiska parametrar för volym per ha i yngre (ca 25 år) och äldre gallringsskog (ca 55 år).
  • Att skatta genetiska korrelationer mellan tidiga höjdmätningar (8-14 år) och volym per ha i yngre respektive äldre gallringsskog.
  • Att beräkna den genetiska vinsten i volym per ha i yngre respektive äldre gallringsskog vid urval för tidig höjd.

Material och metoder
Sju avkommeförsök anlagda 1948-1950 har använts i studien. Fyra av dessa har reviderats vid 56-59 års ålder. Försöken består av halvsyskonfamiljer i flerträdsparceller. Resultat från mätningar vid åldrar mellan 6 och 25 års ålder har registrerats från gamla mätprotokoll.

Genetiska parametrar för tillväxtegenskaper vid olika ålder har skattats liksom genetiska korrelationer mellan olika egenskaper och olika mättidpunkter. Baserat på medelvärden av de skattade parametrarna har den genetiska vinsten i arealproduktion vid urval för tidig höjd beräknats.

Resultat
Medelvärden för egenskaper samt skattade parametrar i de olika försöken framgår av tabell (återges ej här). De medelvärden på additiv genetisk variationskoefficient och genetiska korrelationer som skattats resulterar i att en genetisk vinst i tidig höjd skalll multipliceras med en faktor på 0,7 för att beräkna den genetiska vinsten i volymproduktion. Detta överensstämmer mycket väl med det samband som antagits i underlaget till den nya TreO-plantageomgången (Rosvall et al. 2001).

34c Förädlingseffektens storlek och fördelning över tiden ― genetisk vinst i arealproduktion för tall i södra Sverige

Författare: Gunnar Jansson, Skogforsk (2005)

En säker uppskattning av förädlingsvinsterna är betydelsefull för såväl planering inom skogsbruket som för optimering av resurserna i skogsträdsförädlingen. Uppskattning av förädlingsvinster kan baseras på 1-trädsparceller eller produktionsytor. I denna studie har vinsterna i volymproduktion för tall i södra Sverige baserats på små produktionsytor i form av flerträdsparceller med samma familj planterad på en yta med en storlek varierande mellan 6×6 och 7×7 träd. En kantrad kring varje parcell har tagits bort i utvärderingen för att minimera konkurrenseffekter mellan närliggande ytor. De ingående försöken är beskrivna i Tabell 1.

Projektets mål har varit att:

  • Skatta den genetiska vinsten i volymproduktion vid en ålder som motsvarar ungefär tidpunkten för första gallringen.
  • Studera uthålligheten i genetisk vinst över tiden.
  • Beräkna vad en viss procentuell överlägsenhet för höjd i ung ålder motsvarar i arealproduktion vid första gallringstillfället.

Resultat
I medeltal var arealproduktionen 10 % högre i korsningarna än i jämförande mätare i form av beståndsfrö. Variationen var stor mellan försöken men ganska konstant över tiden inom ett försök. Antalet mätare i varje försök har varit lågt och därför kan man inte förvänta sig annat än att variationen blir stor mellan försöken.
Den genetiska korrelationen mellan höjd vid de tidiga mätningarna och volym vid senaste mätning låg över 0.6 (Figur 1) i samtliga försök. Höjden var i intervallet 2 till 6 meter. Detta antyder att höjd i tidig ålder utgör en ganska god uppskattning av framtida arealproduktion.
Försöken har mätts vid ett flertal tillfällen och som framgår av Figur 2 är den genetisk korrelationen mellan volymen beräknad vid de olika tillfällena hög. Den genetiska korrelationen ligger mellan 0.95 och 1. Samma sak illustreras också i Figur 3 med exempel från två av försöken. Avelsvärdets utvecklingen över tiden visas för var och en av föräldrarna och som framgår av figuren är de procentuella skillnaderna mellan föräldrar i sort sett konstanta i åldersintervallet från 20 upp till 35 års ålder. I absoluta tal ökar vinsten i kubikmeter med tiden, men i relativa tal ligger den ganska konstant inom det åldersintervall som vi har data för.
Det har inte varit möjligt att finna något konstant värde för sambandet mellan vinst i höjd i ung ålder och totalproduktion. Omräkningsfaktor från höjd till volym sjunker ökar med stigande ålder men variationen är stor och resultatet osäkert. Inga säkra slutsatser kan därför dras av dessa siffror.

Slutsatser

  • Höga korrelationer mellan volym beräknad vid olika ålder.
  • Vinsten i arealproduktion konstant inom de redovisade åldersintervallen.
  • Hög korrelation mellan tidig höjd och volymproduktion fram till en ålder motsvarande förstagallringstillfället.

36 Genetisk variation för fibervinkel hos tall och gran

Författare: Björn Hannrup, Skogforsk och Harald Säll, IPS Växjö Universitet (2002)

Fibervinkeln d v s vinkeln mellan fibrernas och stammens längdriktning, har rönt stort intresse inom skogligt och tekniskt inriktad forskning under senare år. Detta eftersom starka samband påvisats mellan fibervinkeln och skevheten hos sågade trävaror.

I vårt projekt har mätningar av fibervinkeln på stående träd gjorts med en nyutveckla, snabb, ickedestruktiv metod i två avkommeförsök med tall och två klonförsök med gran. Noggranna årsringsvisa mätningar på trissor har gjorts för 19 träd utvalda i ett av avkommeförsöken samt för 24 träd från ett avverkningsmoget hundraårigt tallbestånd. De senare noggranna mätningarna gjordes för att möjliggöra en utvärdering av den snabba mätmetodiken och för att studera fibervinkelns radiella utveckling i tall, för vilken uppgifter saknas i litteraturen.

Resultaten indikerar en god överensstämmelse mellan fibervinkeln mätt med den snabba mätmetoden och de noggranna referensmätningarna på trissor. Överensstämmelsen är inte perfekt för det enskilda trädet men fullt tillräckligt för att rangordna föräldrar eller kloner i avkomme- eller klonförsök. Metoden är dessutom så snabb och kostnadseffektiv att den kan användas som mätmetod i den operativa förädlingen.

De genetiska analyserna var inriktade mot tre delar: (1) Skattning av genetisk variation och heritabilitet för fibervinkel. (2) Skattning av genetiska och fenotypiska korrelationer mellan fibervinkel och tidigare mätta tillväxtegenskaper samt för tall även rakhet och kvistegenskaper. (3) Skattning av storleken på genotyp-miljö samspelet för fibervinkel. Resultaten av analyserna indikerar:

  • Inga uppenbara skillnader mellan tall och gran när det gäller de genetiska parametrarna för fibervinkel.
  • En hög heritabilitet (0.30.-0.49) för fibervinkel vilket var betydligt högre än för tillväxtegenskaper (höjd och diameter).
  • En stor genetisk variation för fibervinkel. I granförsöken varierade t.ex. klonmedelvärdena mellan 0.1 och 4.4 grader vilket indikerar att det finns kloner som har juvenilved med den mogna vedens egenskaper med avseende på fibervinkel.
  • Generellt inga signifikanta genetiska samband mellan fibervinkeln och tillväxtegenskaper, rakhet eller kvistegenskaper. Detta förstärker intrycket att fibervinkeln ur förädlingsperspektiv är en ”okomplicerad” egenskap och där det ganska lätt går att identifiera kloner som kombinerar hög tillväxt med gynnsam fibervinkel.
  • Höga genetiska korrelationer mellan samma egenskap mätt i olika försök (rA=0.82, rG=1.0) vilket indikerar att rangordningen av klonerna överensstämmer väl mellan lokaler dvs. genotyp miljösamspelen är små.

Mätningarna på träden från det 100-åriga tallbeståndet visade att fibervinklen kulminerade vid årsring fyra (maximalt vänstervridet) för att sedan avtaga linjärt och vid årsring 60 vara nere vid noll grader.

37 Genetisk variation för ved- och fiberegenskaper hos gran

Författare: Björn Hannrup och Bo Karlsson, Skogforsk (2002)

Ansatsen i projektet var att för ett stort antal ved- och produktegenskaper (t.ex. veddensitet, celldimensioner, mikrofibrillvinkel, lignininnehåll, massautbyte) skatta genetiska parametrar. Parametrarna har skattats och baserat på dessa kan vi skatta förädlingspotentialen för egenskaperna. Till exempel är egenskapen lignininnehåll (central egenskap vid produktion av kemisk massa) starkt genetiskt styrd (hög heritabilitet) men har en liten variation mellan kloner vilket begränsar förädlingspotentialen. Vidare kan vi utifrån parametrarna avgöra i vad mån det finns samspel mellan miljö och genotyp för de studerade egenskaperna och göra förutsägelser hur förädling för tillväxt påverkar vedegenskaperna. Till exempel indikerar resultaten att det finns goda möjligheter att identifiera kloner som kombinerar hög tillväxt med hög vedstyvhet, den senare egenskapen av stor vikt för kvaliteten hos sågade trävaror.

Sammanfattningsvis ger resultaten från projekten oss god kännedom om de genetiska parametrarna för ved- och produktegenskaperna och det fortsatta arbetet inom området kan inriktas på att kvantifiera den ekonomiska betydelsen av olika egenskaper samt att finna effektiva mätmetoder  för de viktigaste egenskaperna.

40:3 Metoder för tidig blomning hos tall och gran, del 3

Författare: Curt Almqvist, Skogforsk (2007)

Accelererad odling
Accelererad odling innebär att plantorna odlas i en miljö som ger optimala förutsättningar för tillväxt, dvs. maximalt antal celldelningar i de apikala meristemen. Odlingen innebär såväl förlängd dagslängd på upp till 24 timmars dag som förlängd växtsäsong. Hypotesen är att det är det sammanlagda antalet celldelningar per tidsenhet i de apikala meristemen som styr åldrandet ur blomningssynpunkt.

Ett försök där två olika odlingsregimer för tall prövas startades i växthus 1997. Odlingsregimernas utformning baseras på erfarenheter från studier av tall i Fytotronen samt publicerade data från experiment med andra tallarter. Efter tre accelererade odlingssäsonger är plantorna i medeltal 1 meter höga och de högsta 2 meter. Hösten 2001 var medelhöjden 2 m meter och de högsta plantorna närmare 3 meter. Den första blomningsstimuleringen utfördes i växthus sommaren 2000 då tre olika regimer testas.
Blomningsstimuleringen har upprepats 2001, 2002 och 2003.
Resultaten från försöken visar att det är stor skillnad i överlevnad hos plantorna i de två olika odlingsregimerna, speciellt vid övergången från den accelererade odlingen till naturliga växtsäsongen. Denna övergång orsakade avgång med 62 % i den ena odlingsregimen och 21 % i den andra. Detta visar att denna övergång är en flaskhals i systemet som måste ges speciell uppmärksamhet i framtida försök.
Andelen plantor som hade honblommor varierar mellan de tre testade blomningsstimulerande behandlingarna. Bäst resultat erhölls vid applicering av den höga dosen blomningsstimulerande hormon (GA4/7). Våren 2003, 6 år efter sådd blommade 37 % av plantorna som erhållit den höga dosen GA4/7. I kontrollplantor som odlats under normal regim vid plantodling för att sedan placeras i stora krukor har inge blomning erhållits. Den höga dosen GA4/7 var dock aningen för hög, då den orsakat avgångar på 12 % perioden från första blomningsstimulering fram till hösten 2001.

I ett pilotexperiment med accelererad odling av tall som startades våren 1994 registrerades våren 2000 honblomning på 23 % av de plantor som genomgått accelererad odling, medan endast 0,6 % av kontrollplantorna blommade hon. Våren 2002 hade 61 % av de plantor som genomgått accelererad odling honblomning, medan 6 % av kontrollplantorna blommade hon. I detta experiment bedöms inte den accelererande behandlingen vara lika kraftig som i det försök som startades 1997. Plantorna planterades ut på friland efter accelereringen och har blomningsstimulerats där.

Ett försök där två olika odlingsregimer för gran prövas startades i Fytotronen 1996. Odlingsregimernas utformning baseras bl.a. på försök med programmerat åldrande som genomförts i Fytotronen. Plantorna genomgick den accelererade odlingen i fytotronen varefter de flyttades till Brunsberg för vidare odling och blomningsstimulering. Efter den accelererade odlingen var plantorna i medeltal 80 cm. Hösten 2001 var plantorna i medeltal omkring 1.9 meter och de högsta drygt 3 meter. Plantorna blomningsstimulerades i växthus förstas gången 1999 varvid 3 olika regimer testades. Behandlingen har upprepats årligen 200 – 2002. En första blomning har erhållits våren 2002, 6 år efter sådd. Resultatet tyder på att det är oerhört viktigt att en korrekt blomningsstimulering används. Den kraftigaste blomningsstimulerande behandlingen som kombinerar värmebehandling i växthuset med både hormonbehandling (GA4/7) och torkstress har stressat plantorna för mycket, varför den erhållna blomningen inte är lika hög som då torkstress inte används. En erfarenhet från detta experiment är också att det är mycket svårt att ge plantorna en lagom torkstressnivå bara genom minskad vattning. En kombination av rotbeskärning (som ger en viss torkstress) och en något reducerad vattning bör ge ett bättre resultat.

Den blomningsstimulerande behandlingen upprepades 2002. Effekten i form av blomning våren 2003 uteblev dock i stort sett helt. Endast ett fåtal träd hade blommor. Den blomningsstimulerande behandlingen upprepades även under 2003. Denna stimulering resulterade i en god blomning våren 2004. Skillnaden mellan odlingsregimerna var precis som 2001 liten, medan det var stor skillnad mellan de blomningsstimulerande behandlingarna.

Toppgrafting
Med toppgrafting menas ympning av ungt material i kronan på ympar av äldre redan blomningskompetenta kloner i syfte att framkalla blomning hos det unga materialet. Metoden fungerar bra för en del tallarter, t.ex. Pinus taeda (loblolly pine) och används i förädlingsarbetet av denna art i USA.

Ett försök med toppgrafting av tall startades 1997 med ympning av 7 kloner i toppen på 6 mellanstockskloner. Resultaten från 1999 och 2000 års blomning visar att det är stora skillnader mellan olika mellanstockars förmåga att inducera blomning hos det inympade materialet och att Genotyp x Genotyp-samspelet var betydande (dvs. det är inte samma mellanstock som är bäst för alla inympade kloner). En mellanstocks förmåga att själv blomma visar sig vara en dålig indikator på dess förmåga att inducera blomning i det inympade materialet. Detta innebär att man behöver testa kloner som är potentiella mellanstockar för att kunna bedöma dess förmåga. Effekten av att blomningsstimulera mellanstockarna med gibberellin för att öka blomningen hos det inympade materialet var god. Resultaten är publicerade i Forest Genetics (Almqvist & Ekberg 2001).

Ett pilotförsök med toppgrafting av ympris från unga plantor startades 2000 i vilket metoderna kil-, sido- och toppympning testades. Resultaten i överlevnad våren 2002 visar att kilymparna hade bäst överlevnad, men att det viktigaste är att anpassa metodvalet så att en god passning mellan ympris och ympställe erhålls.

Ett försök med syfte att undersöka variationen inom och mellan mellanstockskloner i förmåga att inducera blomning i det toppympade materialet startades våren 2002. Överlevnaden vid inventeringen hösten 2002 var god, 84.3 % och våren 2003 var den 83.7 %. Preliminära resultat från inventering av blomning våren 2003 visar att i medeltal blommade 26 % av de inympade kvistarna hon och 64 % blommade han redan året efter ympning. Det var stor variation i mellanstocksklonernas förmåga att inducera blomning. För honblomning var variationsvidden 4 – 42 % och för hanblomning 38 – 81 %.

För gran startade ett försök med toppgrafting 1998. Försöket har blomningsstimulerats 2000 och 2001. Våren 2002 erhölls blomning på det inympade materialet. En preliminär bearbetning visar klara skillnader i olika mellanstockars förmåga att inducera blomning på topgrafts. I medeltal hade 2.9 blommor per topgraft inducerats och spannet mellan bästa & sämsta mellanstock var 0.6 – 5.4 honblommor per topgraft.

Ett försök med topgrafting av gran startades 2003. I försöket studeras topgrafting av ett granmaterial i en ålder då det i nuvarande granförädlingsstrategi skulle vara lämpligt att ympa kandidatklonerna för att ha dem i blomning då det slutliga urvalet till nästa förädlingsgeneration kan göras. Överlevnaden hos ympkvistarna hösten 2003 var i medletal 58 %, med en stor variation i överlevnad mellan mellanstockar, 25 – 82 %.

Optimering av blomningsstimulerande behandling
En förutsättning för att tidig blomning skall kunna erhållas är att en blomningsstimulerande behandling efter den accelererande odlingen är effektiv. Vid behandling i växthus kan man inte använda samma kriterier på när tidpunkten är optimal för gebberellinbehandling som vid behandling utomhus.

För tall startades 1997 ett försök för att undersöka vid vilken tidpunkt gibberellinbehandlingen i växthus skall göras för att ge bäst effekt på honblomningen, samt bestämma vilka kriterier som är lämpliga för identifiering av denna tidpunkt. Gibberellinbehandling utförde vid 4 olika tillfällen under skott- och barrsträckningen. Behandlingen utfördes 1997 och 1998. Resultaten visar att skott- & barrsträckning är dåliga indikatorer på när behandlingen skall sättas in. Bästa kriterium att använda är temperatursumma och att en temperatursumma på omkring 700 dygnsgrader bör ha uppnåtts innan behandling startas. En artikel om försöket är publicerad i Tree Physiology (Almqvist, 2003).

För gran startades 1997 ett liknande försök för att undersöka optimal tidpunkt för gibberellinbehnadling i växthus för att ge bäst effekt på honblomningen, samt bestämma vilka kriterier som är lämpliga för identifiering av denna tidpunkt. Behandlingen har skett 1997, 1998 och 2000. Resultaten visar på en ökad honblomning och en minskad hanblomning till följd av gibberellinbehandling jämfört med en kontroll som endast fick värme i växthuset. Någon tydlig skillnad mellan de olika behandlingstillfällena för gibberellinbehandling gick inte att utläsa. Resultaten är publicerade i en Arbetsrapport från Skogforsk (Almqvist 2002).

Ett pilotförsök som prövar om tillskottsljus under blomningsstimuleringen är en framkomlig väg för att öka säkerheten i den blomningsstimulerande behandlingen av gran startades 2001. I försöket jämfördes blomningsstimulering i växthus enligt Skogforsks ”standardkoncept” (kontroll) med samma behandling plus tilläggsljus (20 tim/dygn). Inventering av blomningen våren 2002 visade att försöksledet med tilläggsljus hade 59 % mer honblommor än kontrollen.

För att utröna om den positiva effekten av tilläggsljuset beror på tillskottet av ljus eller om det är en värmeeffekt startades 2006 ett nytt försök med tilläggsljus vid blomningsstimulering av gran. I detta försök ingår försöksled med tilläggsljus och med tillskottsvärme från infravärme. Blomningen i detta försök inventerades våren 2007.

40:4 Metoder för tidig blomning hos tall och gran – slutrapport

Författare: Curt Almqvist, Skogforsk (2013)

Sammanfattning
Syftet med detta projekt var att utveckla metoder som gör det möjligt att förmå tall- och granplantor att blomma och producera fullvärdigt frö vid så låg ålder som möjligt. Detta för att inte väntan på blomning skall bli den flaskhals som gör det omöjligt att bedriva förädlingen med optimal generationstid med hänsyn taget till både genetisk vinst och diversitet.

Tall
För tall har projektet i huvudsak fokuserat på kronympning, vilket är den svenska benämningen på metoden som på engelska benämns topgrafting. Det engelska ”topgrafting” har tidigare använts som benämning av metoden även i svenska texter.

De i projektet genomförda försöken med kronympning av tall visar att kronympning är en effektiv metod för att förmå tallmaterial att snabbt börja blomma och att detta gäller även kronympar från unga plantor. Detta stämmer med erfarenheter från sydöstra USA där kronympning används som standard-rutin i förädlingsarbetet av Pinus taeda och andra sydstatstallar.

Vid kronympning är valet av mellanstocksklon viktigt. Projektets försök visar tydligt på den effekten och resultaten stämmer väl överens med de erhållna för av Pinus taeda och andra sydstatstallar.

Kronympning fungerar även då riset plockas från unga tallplantor. Om plantorna ska drivas upp i plantskola är odling i kruka att föredra framför odling i upphöjda odlingsramar. Däremot har odlingsregim innan ris klipps för ympning liten betydelse för blomningen hos kronympen. Effekten av att ympas in i kronan på en etablerad ymp överskuggar skillnaderna som uppkommit vid plantodlingen. Någon form av accelererad odling bör övervägas, då de accelererade plantorna genom sin större storlek ger fler användbara ris för ympning. Ympning kan göras så snart plantorna har tillräckligt med ris. Den accelererade odlingen bör inte ha en första växtsäsong som är extra lång, då detta påverkar plantöverlevnaden negativt.

De accelererade odlingsregimernas betydelse skiljer sig åt beroende på om man ska genomföra blomningsstimuleringen på plantorna eller om man ska använda kronympning. Vid blomningsstimulering av plantor så blommar alla de accelererade odlingsregimerna bättre än de konventionellt odlade plantorna. Accelereringen ger alltså en förkortad tid till blomning. Det är däremot ingen skillnad mellan de accelererade regimerna. Det är ingen tydligt ökad blomning hos de plantor som erhöll den högre dosen av GA4/7. Höga doser av GA4/7 ökar risken för skador och avgångar, så därför förefaller den lägre GA4/7-dosen ligga närmast ett (okänt) optimum. Sammanvägt blir alltså en accelererad odlingsregim som börjar med flera korta växtperioder följt av en blomnings-stimulerande behandling med låg dos av GA4/7 det rekommenderade alternativet.

 Gran
Resultaten från de tre försöken med kronympning av gran är nedslående. Medan de använda mellanstockarna blommar relativt frekvent, särskilt i de två försök som anlades 2004, så är blomningen på kronymparna mycket sparsam. Detta trots att blomningen i försöken har följts i fem eller sex år. Detta skiljer sig markant från resultat för framförallt tallarter, inklusive vår svenska tall. Det finns dock andra barrträdsarter där försök med kronympning inte givit de positiva resultat som eftersträvats, t.ex. Larix decidua och Larix kaempferi. Skälen denna skillnad mellan arter är oklar.

Baserat på de här presenterade resultaten för kronympning av gran kan metoden inte rekommenderas för användning inom det svenska förädlingsprogrammet för gran.

Resultaten från de båda försöken med tilläggsljus vid blomningsstimulering av gran visar på en tydligt positiv effekt av tilläggsljus på både andelen träd som har blommor och på antalet blommor per träd. För hanblomning gav även värmetillförsel till trädkronan i form av infravärme en positiv effekt i samma storleksordning som tilläggsljuset. Effekterna i försöken är mycket stora, men bör tolkas försiktigt med tanke på försökens begränsade storlek.

Att tilläggsljus, som i detta fall skett med konventionella växthuslampor med natriumljus, ger en så påtaglig indikerar att potentialen med tillskottsljus kan vara ännu större. Natriumlampors ljusspektrum skiljer sig markant från solljusets spektra. Det finns nu växthuslampor som bygger på LED-teknik med stora möjligheter att skapa ett artificiellt ljus med betydligt större likhet med solljusets spektrum. Med dessa lampor går det också att designa andra intressanta ljusspektra.

Slutsatsen av dessa försök är att tilläggsljus är en intressant och lovande metod för att öka andelen träd som initierar blomning och även ökar antalet blommor per träd. Metoden behöver dock utvecklas vidare. Framförallt bör det finnas potential att ytterligare öka effekten av tillskottsljus genom att använda LED-lampor med ett mer solljuslikt ljusspektrum.

Vetenskapliga publikationer från projektet
Almqvist, C. and Ekberg, I. 2001. Interstock and GA4/7 effects on flowering after topgrafting in Pinus sylvestris. Forest Genetics 8(4): 279-284

Almqvist, C. 2013. Interstock effects on topgraft vitality and strobili production after topgrafting in Pinus sylvestris. Canadian Journal of Forest Research 43(6): 584-588

Almqvist, C. 2013. Survival and strobili production in topgrafted scions from young Pinus sylvestris seedlings. Scandinavian Journal of Forest Research.

Almqvist, C. & Jansson, G. 2013. Initiating strobili production in young Pinus sylvestris seedlings – accelerated growth regimes followed by strobili inductive treatment on seedlings or by topgrafting. Manuscript under preparation.